Vi kommer att dö samtidigt du och jag
Att hålla tillbaka tårarna är nog det dummaste man kan göra, men ändå sitter jag där dag ut och dag in och har inte gråtit på flera veckor. Det är instängt innanför hud, skelett och muskler, ligger där och gnager inifrån och ut, men ändå släpper jag inte ut det. Varför? . Jo, för jag känner mig så jävla svag och ensam när jag gråter kudden blöt utan att ha någon bredvid mig som bara sitter där utan att säga ett ord, bara finns och tröstar. Därför låter jag det vara kvar där inne och gnaga bäst det vill.
Istället sitter jag och har en förjävlig ångest över franskaord, mattetal, hemkunskapskompletteringar och prao-uppsatser. Men jag orkar inte. Jag orkar ingenting. Fyfan för skola, fyfan att det är skola imorgon. Fyfan för allt. Utom vissa saker. Men de "sakerna" borde veta vilka de är. För ni är jävligt fina.
(och här tänkte jag lägga in en bild på mig, som jag tänkte ta typ nu, men jag ser förjävlig ut så jag sket i det. Ni borde vara glada över att slippa se mitt ansikte. He-he)
nadja
Istället sitter jag och har en förjävlig ångest över franskaord, mattetal, hemkunskapskompletteringar och prao-uppsatser. Men jag orkar inte. Jag orkar ingenting. Fyfan för skola, fyfan att det är skola imorgon. Fyfan för allt. Utom vissa saker. Men de "sakerna" borde veta vilka de är. För ni är jävligt fina.
(och här tänkte jag lägga in en bild på mig, som jag tänkte ta typ nu, men jag ser förjävlig ut så jag sket i det. Ni borde vara glada över att slippa se mitt ansikte. He-he)
nadja
Kommentarer
Trackback
